Ramlar det saker ner från himlen på marken jag beträder?

 
  
 
En kort tid efter att jag släpptes ur från helvetet PIVA Lund hade jag naturligtvis möte med min förljugna psykiatriker inom "öppenvården", som socialtjänsten krävde att jag skulle begå för att jag kallades sinnesrubbad. 
När jag parkerade min bil denna dag på väg till min psykiatriker och dick till automaten för att betala en parkeringsbiljett, så låg denna text i ett häfte rakt framför fötterna på mig. Den satt i ihop med ett häfte matematiska övningar, och på framsidan stod det att det tillhörde en skolelev från årskurs 9 som hade tappat den. Av en "slump", rakt framför marken jag skulle komma att beträda.
Hela min väg efter min näradöden-upplevelse i mars 2919 har präglats av likadana sammanträffanden. Kanske faktiskt ända från årsskiftet om man jag tänker efter, det har långsamt växt en fundering gällande synkroniseringens mirakulösa förmåga i mig. Jag har börjar undra om saker faller från himlen åt mig. De bara ligger där framför mig, som gåvor och som vägvisare och tecken. Det är omöjligt att inte bli både förundrad, glad och tacksam.
Kanske har man änglavakter? Man börjar fundera över det och att vägra ta dem förgivna eller blunda om de vill visa en att de finns för en på ett såhär tydligt sätt jämt och ständigt. Vem skulle ens ignorera det i längden med gott samvete? Ingen. Ingen skulle ignorera sina egna skyddsänglar. Inte ens om det verkade psykotiskt. Ingen skulle våga göra det, förutom en rejäl idiot. Vilket det i och för sig verkar flöda av i riket. Sorgligt är det.
Men glädjande för mig som verkar ha förtjänat mina änglavakter och dessutom kan behandla dem med både värdighet och respekt. Det kanske räddar livet på mig från sjukvårdens jävla experiment vad de än försöker med.

En annan dag när jag var ute med min häst låg det i en trädgård med ett rosa hus, en guldig handboll och två spelkort, hjärter kung och klöver knekt. Det kan ha varit ett kort till och isåfall ruter eller klöver 9, jag minns inte helt. De bara låg där. Som om de trillat ner från himlen, eller blivit placerade av ett litet barn med god smak som kanske glömt dem ute när mor kallat in för saft och bulle.

Vad är i övrigt oddsen för att detta skulle ligga framför mina fötter just i detta sammanhang om det saknade mening?
Ja det enda jag kan tänka mig är att de teleporteras dit av en galen vetenskapsman, eller att någon läkare eller militär har placerat sakerna med sina bara händer där för att lura mig att bli frireligös eller radikalt förvirrad på något sätt. Man vet aldrig. Även om det vore konstigt om de kunde styra fåglar i färgschema och lägga ut älghorn och rävkranium på marken jag beträder. Det vore underligt, men jag utesluter det inte helt förrän de står inför rätta och erkänner sina roller i detta så att eländet kan få ett slut.

Oavsett så vet jag att de här människorna som jagat mig i vården sedan 2019, Helena Grufman, Roberta Boson, Niclas Andersson, Jonas Nilsson och Alexander Santillo- med flera, fullkomligt har försökt krossa min tro på det gudomliga och med det skändat både mig och mina skyddsänglar.
De får mig att tvivla på min tro. Jag tror inte att jag kan förlåta det. 
 
 

A short time after I was released from hell PIVA Lund, of course, I had a meeting with my lying psychiatrist in "outpatient care", which social services demanded that I commit because I was called deranged.
When I parked my car on this day on my way to my psychiatrist and dick to the vending machine to pay for a parking ticket, this text was in a booklet right in front of my feet. It was paired with a booklet of maths exercises, and the front page said it belonged to a year 9 school student who had dropped it. By chance, right in front of the ground I'd come to enter.
My entire path after my near-death experience in March 2919 has been marked by similar coincidences. Perhaps from the turn of the year, if you think about it, there has slowly grown a thought about the miraculous ability of synchronization in me. I'm beginning to wonder if things are falling from the sky for me. They are just lying there in front of me, as gifts and as guides and signs. It is irliable not to be both amazed, happy and grateful.
Maybe you have angel guards? You start to think about it and to refuse to take them for granted or close your eyes if they want to show you that they exist to you in such a clear way all the time. Who would even ignore it in the long run with a clear conscience? No. No one would ignore their own guardian angels. Not even if it seemed psychotic. No one would dare do that, except a real idiot. Which, in itself, seems to be flowing into the kingdom. It's sad.
But pleasing to me who seems to have earned my angelic guards and can also treat them with both dignity and respect. Maybe it'll save my life from the fucking experiments of health care no matter what they try.

Another day when I was out with my horse, it was in a garden with a pink house, a golden handball and two playing cards, king of hearts and clover jack. It could have been another card and in that case diamonds or clover 9, I don't remember completely. They were just lying there. As if they had fallen from the sky, or been placed by a small child of good taste who might have forgotten them out when mother called in for juice and bun.

What else are the odds that this would be in front of my feet precisely in this context if it lacked meaning?
Yes, the only thing I can think of is that they are teleported there by a mad scientist, or that some doctor or military has placed the things with their bare hands there to trick me into becoming free-religious or radically confused in some way. You never know. Although it would be strange if they could control birds in color scheme and lay out elk horns and fox skulls on the ground I enter. That would be strange, but I am not completely ruling it out until they are on trial and acknowledging their roles in this so that the misery can end.

Regardless, I know that these people who have been chasing me in care since 2019, Helena Grufman, Roberta Boson, Niclas Andersson, Jonas Nilsson and Alexander Santillo, among others, have completely tried to crush my faith in the divine and with it desecrated both me and my guardian angels.
They make me doubt my faith. I don't think I can forgive it.