Wierd fenomenah- the cross bruise

Ibland undrar man över saker i livet. De senaste två åren har jag knappt gjort något annat än att söka svar på frågor som uppstått och som inte ens JO, IVO, Datainspektionen eller ens försvarsmakten vill kännas vid. Ingen annan heller. Även om jag löpande nedtecknat mitt vittnesmål eftersom jag ibland är orolig att jag kommer dö innan min historia avslöjas och jag får min upprättelse. Alla dessa vittnesmål har jag skickat till alla ställen i Sverige som man ska skicka sådant till. Det vill säga Sveriges absolut mest korrupta myndighetsorgan. Ni som aldrig råkat ut för allvarliga brott eller övergrepp kanske tänker att det inte alls sitter korrupta människor i toppen av samhället, men om ni någon gång skulle hamna i en situation där staten själv har utsatt er för grova övergrepp- då märker ni det på en gång. Och om det har hänt mig så kommer det förmodligen också att hända er. Det är bara en tidsfråga. Jag unnar er det- för revolutionens skull. 

Det jag undrat över de senaste dagarna har varit lite av det vanliga, men det har också tilkommit en ny sak. Tidigt i veckan satte jag mig ner och försökte gå igenom alla mail jag fått av min före detta vän, mannen som stoppat en transmittor i min äggledare. Vi har skrivit en hel del till varandra och jag antar att jag försökte leta signaler och bevismaterial som jag kan ha missat. Så som man gör när man har blivit våldtagen, lurad och misshandlad av en psykopat och inte önskar något annat än att man kunde förklara det, anmäla det och bli tagen på allvar. Jag tror att väldigt många våldtagna och misshandlade kvinnor förstår hur jag menar. Det är helt enkelt frustrerande när man inom samhället förnekar att det existerar övergrepp, eller att sådana former av våld och övergrepp kan utvecklas i takt med samtiden och alltså inbegripa att man kan riskera att någon super ner en, manipulerar en att ligga och passar på att föra upp elektroniska apparater i ens underliv. Och sedan lämna en med känslan att man inte ens vet om han jobbar för KGB, FBI, CIA eller bara är en galen jävla aktivist. Kanske är skillnaden hårfin. Kanske har även underrättelsetjänsten utplacerade aktivister som låtats vara oskyldiga radikaler. Samma skit överallt, opålitliga raffinerade metoder som blåser brallorna av en och gör en rejält irriterad. Jag kan gå som en terminator tills jag får tag i sådana och när det händer fimpar jag dem med voodoo. Det är bara en tidsfråga. Jag låter dem gärna leva ett tag innan så att de kan våndas och lida, för deras liv är garanterat inte roligt att leva i väntan på vad som komma skall. Då kan jag säga att det är roligare att vara jag. 

Hursomhelst upptäckte jag att vi relativt tidigt i vår mailkonversation var ganska romantiska. Eller snarare djuriska. Detta trots att min före detta kamrat hade en annan kvinna och hon dessutom var gravid. Jag ligger inte med män som har kvinnofolk, varpå jag inte låg med min före detta vän under denna period. Men det hindrade oss inte från lite gnuss online. Det är oskyldigt. Inte konstigare än att se andra människor idka älskog på tv. Sådant sker hela tiden, även om man har förhållande. Det enda viktiga är att man inte låter en upptagen man stoppa in sin fallos i ens vagina- och det har jag också undvikit även om han inte hade backat en sekund. I ett av våra mail har vi en uppenbar längtan efter det köttsliga och jag måste se den som spännande. Vi diskuterar nämligen hemliga brännmärkningar, ungefär som att byta blod fast bara jag skulle skära mig. Att jag kunde ha en liten, liten initial av hans namn på insidan av låret. Och att den skulle brännas in. Som ett minne. Vi pratade om saken men den föll i platt jord och det blev inget med det där. Istället havererade min före detta väns förhållande och han kom hit med en transmittor istället och förde in den emot min vetskap och vilja på ett ställe där inte ens jag kan betrakta den eller njuta av den som en sadistisk symbol för vår relation. Istället hatar jag både den och min före detta kamrat och nära på mig själv också eftersom jag borde ha fattat det här från början när min före detta kamrat först började stalka och grooma mig. Men det gjorde jag naturligtvis inte eftersom då hade han inte varit en bra spion. 
 Det är iallafall tur att just den saken uppdagades men trist att det skulle ske på det här viset och att min före detta kamrat också uppdagades vara en psykopat. Egentligen är det föga förvånande eftersom de dras till mig. Jag är en lätt match. Hur många psykopater jag än skulle råka på, så har de bara gjort mig snällare och mer angelägen om att inte bete mig som en sådan själv- vilket har medfört att jag tappat all förmåga att inse när man ska sätta ner foten. Eftersom jag kanske då skulle bli kallad för elak- hemska tanke. Efter att min före detta kamrat visade sig vara spion, skiter jag nära på i allt sådant. Jag hatar alla människor utom ett par stycken och bägaren har runnit över. 

Igår upptäckte jag hur som helst en konstig sak som måste ha uppstått genom voodoo. På insidan av mitt ena lår har jag fått ett blåmärke som måste ha uppstått av sig själv på något sätt- helt utan brännmärkning och helt utan min före detta väns initialer (tack och lov).
Blåmärket är istället perfekt format som ett kors. 


Sometimes you wonder about things in life. In the last two years I have hardly done anything but seek answers to questions that have arisen and which even JO, IVO, the Swedish Data Protection Agency or even the armed forces do not want to know. No one else either. Although I continuously recorded my testimony because I am sometimes worried that I will die before my story is revealed and I get my redress. All these testimonies I have sent to all places in Sweden that you should send such to. That is, Sweden's most corrupt government agency. Those of you who have never been subjected to serious crimes or abuse may think that there are no corrupt people at the top of society, but if you ever end up in a situation where the state itself has subjected you to serious abuses- then you will notice it right away. And if it's happened to me, it's probably going to happen to you, too. It's just a matter of time. I'll treat you to it for the sake of the revolution.

What I have been wondering about the last few days has been a bit of the ordinary, but there has also been a new thing. Early in the week I sat down and tried to go through all the emails I received from my former friend, the man who stopped a transmittor in my fallopian tube. We've written a lot to each other and I guess I was trying to look for signals and evidence that I may have missed. As you do when you have been raped, cheated and abused by a psychopath and wish nothing more than that you could explain it, report it and be taken seriously. I think a lot of raped and abused women understand what I mean. It is simply frustrating when society denies that there is abuse, or that such forms of violence and abuse can develop in the past and thus include the risk of someone super-downing you, manipulating you to lie and taking the opportunity to put electronic devices into one's genitalarea. And then leave one with the feeling that you don't even know if he works for the KGB, FBI, CIA or just being a crazy fucking activist. Maybe the difference is subtle. Perhaps even the secret services have deployed activists who have been left to be innocent radicals. The same shit everywhere, unreliable refined methods that blow your pants off and make you really annoyed. I can walk like a terminator until I get hold of them and when that happens I fiddle them with voodoo. It's just a matter of time. I will gladly let them live a while before so that they can squirm and suffer, for their lives are certainly not fun to live in waiting for what is to come. Then I can say it's more fun to be me.

Anyway, I discovered that we were relatively early in our email conversation quite romantic. Or rather animal. This despite the fact that my former companion had another woman and she was also pregnant. I do not sleep with men who have women' s people, after which I did not sleep with my former friend during this period. But that didn't stop us from a little gnuss online. It's untold. No stranger than watching other people do lovemaking on tv. That happens all the time, even if you have a relationship. The only thing that matters is that you don't let a busy man put his phallus in your vagina, and I've avoided that, too, even if he hadn't backed down for a second. In one of our emails we have an obvious longing for the carnal and I must see it as exciting. We are discussing secret branding, much like changing blood, but only I would cut myself. That I could have a small, small initial of his name on the inside of the thigh. And that it would be burned in. As a memento. We talked about it but it fell into flat ground and there was nothing with that. Instead, my ex-friend's relationship failed and he came here with a transmittor instead and brought it in against my knowledge and will in a place where even I can't consider it or enjoy it as a sadistic symbol of our relationship. Instead, I hate both it and my former companion and close to myself too because I should have understood this from the beginning when my former companion first started stalking and grooming me. But of course I didn't because then he wouldn't have been a good spy.
At least it's lucky that that particular thing came to light but sad that it would happen in this way and that my former companion was also discovered to be a psychopath. Actually, it's unsurprising because they're drawn to me. I'm an easy game. No matter how many psychopaths I would encounter, they've just made me kinder and more anxious not to act like such myself- which has meant that I've lost all ability to realize when to put my foot down. Because maybe I'd be called a mean- horrible thought. After my ex-friend turned out to be a spy, I almost about all that. I hate all the people except a couple of them, and the cup has run over.

Yesterday, however, I discovered a strange thing that must have arisen through voodoo. On the inside of one of my thighs, I've got a bruise that must have occurred by itself in some way- completely without branding and completely without my ex-friend's initials (thank god).
Instead, the bruise is perfectly shaped like a cross.