Den stora operationen



De sista dagarna har jag varit på ett relativt irritabelt humör. Jag är rätt så relativ.
Ofta märker man inte av det, mer än i text- men det gäller givetvis irritationen över vad som potentiellt bor i mitt underliv. Ni engelska läsare kan gott notera att underliv på svenska betyder Wonder life om man översätter det på ert språk och att detta har dels en symboliskt språklig betydelse, även om jag är tämligen säker på att någon befinner sig i underlivet. Det har varit återkommande under hela min "alien abduction" och nej, jag tänker inte hålla tyst.
Om jag gör det skulle det kunna föra med sig smitta i form av att andra kvinnor och män som utsätts för övergrepp eller intrång i underlivet, med eller utan aliens eller virtuell simulator- riskerar att smittas av skam och inte våga berätta fritt om de utsätts för övergrepp hur de än ser ut. 
Kommer inte på fråga. Jag talar fritt jag. Ingen ska försöka lägga någon jävla munkavle på mig eller någon annan med viktiga vitnesmål om övergrepp. Glöm det.

Hur som helst har de senaste dagarnas irritation och berott på en förfärlig värk i livmodern. Vilket översatt på engelska är "life mother". Igår fick jag indikationer på att något skulle ske i underlivet under natten och mycket riktigt. I morse, efter ett vilt resande i drömriket, vaknade jag med en lite present i trosan. Jag känner mig nästan som om jag fött ut något och som ni kan se på bilderna kan det stämma. Under dagen ska jag dissekera och analysera innehållet i det som jag hittade i trosan för att sedan spara den i en burk. Som bevis.
Jag vet inte om bilderna kräver en närmare presentation, men jag bjuder gärna på det också. Det här är helt naturligt. Det är inga märkvärdigheter i mitt liv som alien abductee. Shit happens, som man säger. Det enda man kan göra är att dokumentera och studera sin egen livresa så hårt, vetenskapligt och noga som möjligt. Att vara intresserad och ta sig själv på allvar med en stor dos humor är väl det minsta man kan få göra i livet. Vad gör väl det om hundra år?
Ingenting. Det hade gjort mer om man hållit käften.

Inom ramarna för min alien abduction har det här med nattliga operationer av mina organ varit ganska vanligt förekommande på olika sätt. Jag är van och jag litar på att de vet vad dem gör. Är det någon som försöker hjälpa min kropp så är det utomjordingarna, det har jag fått bevis för fler än en gång. Varför försöka underskatta eller förvägra dem det? De kan gott försöka ställa till rätta vad de, eller vem det än är som ligger bakom den här virtuella rymdresan, har orsakat.
I samband med "bortförandet" i början av 2019 hände nästan samma sak som i natt.
Någon typ av operation pågick och jag hittade en liknande sak i trosan som den här. Vid det tillfället var jag ganska radiostyrd och fick genom telepatisk guidning order om att kasta upp den där klumpen i luften utomhus så att väktaren av universum kunde fånga den i den virtuella simulatorn. Jag kastade den således ut genom dörren rakt upp i luften och fick bekräftat att den mottagits och att det satt fullt av alienbebisar i den som mottogs med glädje och vördnad där uppe i det parallella univerum eller hur det bäst bör beskrivas. 
Idag fick jag besked om att de opererat i mig för att försöka få ut det "chip" (vad jag nu ska kalla det) ur min livmoder. Det ser ut att ha lyckats. Vi får väl se hur det går helt enkelt. 

Andra saker som hänt medan jag sov är att mannen som sprängde ljudvallen har "dött" och en brand på förlossningen i Lund tog fyr så att alla kuvöser fick flyttas ut i entrén. En vanlig dag i livet med alla dess små sammanträffanden. Helt enkelt. Är inte livet ett mirakel trots allt?

Chuck Yeager död (expressen.se)

Kuvöser evakuerade vid brand - Aftonbladet live: Supernytt

Ha en riktigt fin dag!





The last few days I've been in a relatively irritable mood. I'm pretty relative.
Often you don't notice it, more than in text, but of course it's about the irritation of what potentially lives in my genitalarea. You English readers can well note that genitals in Swedish mean Wonder life if you translate it in your language and that this has partly a symbolic linguistic significance, although I am quite sure that someone is in the genital area. It's been recurring throughout my "alien abduction" and no, I'm not going to keep quiet.
If I do, it could lead to contagion in the form of other women and men who are subjected to abuse or intrusion into the genital area, with or without aliens or virtual simulators- risk being infected with shame and not daring to tell freely if they are abused however they look.
That's out of the question. I speak freely. No one's going to try to gag me or anyone else with important cases of abuse. Forget about it.

In any case, the irritation of the last few days has been due to a terrible pain in the womb. Which translated in English is "life mother". Yesterday I received indications that something would happen in the genital area during the night and indeed. This morning, after a wild trip in the dream kingdom, I woke up with a little present in my panties. I almost feel like I've given something out and as you can see in the pictures it may be true. During the day I will dissect and analyze the contents of what I found in my panties and then save it in a jar. As proof.
I do not know if the pictures require a closer presentation, but I am happy to offer it too. This is completely natural. There's no big mention in my life as an alien abductee. Shit happens, as they say. The only thing you can do is to document and study your own life journey as hard, scientifically and carefully as possible. To be interested and take yourself seriously with a large dose of humor is probably the least you can do in life. What will it do in a hundred years?
Nothing. It would have done more if you kept your mouth shut.

Within the confines of my alien abduction, this nocturnal operation of my organs has been quite common in different ways. I'm used to it and I trust them to know what they're doing. If anyone tries to help my body, it's the aliens, i've got evidence of that more than once. Why try to underestimate or deny them that? They can well try to make right what they, or whoever is behind this virtual space journey, has caused.
In connection with the "abduction" in early 2019, almost the same thing happened as last night.
Some type of surgery was going on and I found a similar thing in my panties as this one. At that point I was quite radio-controlled and was given by telepathic guidance orders to throw that lump into the air outdoors so that the guardian of the universe could capture it in the virtual simulator. I therefore threw it out the door straight into the air and was confirmed that it had been received and that it was full of alien babies in it that was received with joy and reverence up there in the parallel universe or how it should best be described.
Today I was told that they had surgery in me to try to get the "chip" (whatever I'm going to call it) out of my uterus. It looks like it's been successful. We'll just have to see how it goes.

Other things that happened while I was sleeping is that the man who blew up the sound barrier has "died" and a fire at the birth in Lund took fire so that all incubators had to be moved out into the entrance. An ordinary day in life with all its small coincidences. Simply. Isn't life a miracle after all?

 

Chuck Yeager dead (expressen.se)

 

Incubators evacuated by fire - Aftonbladet live: Super news

 

Have a really nice day!