Galleri: My old book



Jag tänkte fotografera av och lägga upp hela den pysselbok med klipp som jag gjorde någonstans mellan 1997-2000. Jag ska ta bättre bilder när jag köpt lite mer minne till kameran, vissa av dem är lite suddiga. I sitt sammanhang är den här boken rätt stor och omvälvande. Jag fattar inte hur jag har kunnat missa allvaret i den, men det är så det är. Jag har alltid varit lite så, suttit i min värld och pysslat och tagit avstånd från den stora massan. Skönt på ett sätt men inte så roligt när man upptäcker att man varit CIA:s hemliga telepatiska barn som drivits runt av någon robot eller vad det nu är som utsatt en för ganska utstuderade experiment (svenskrymdkonst.blogg.se - Min tid som dagisbarn på CIA). Som om min kropp och hjärna vore ett verktyg. Vilket i och för sig stämmer. Men när de glömt att jag också har känslor och dessutom hade kunnat dö fera gånger om, då är det inte så jävla roligt. Det väcker ens ilska och förakt och man blir förbannad på allvar.
Det här är väl något för GW tänker jag! Om han vill bli ännu mer jätterik kan han kolla i de här böckerna så får han, med sina kompletterande kunskaper, säkert svar på vad som hände med Palme och allt vad fan folk bryr sig om istället för att försöka hjälpa de som nära på torterats ihjäl av säkerhetstjänsten själv genom livet. Eller om det är samma sak.
Man får väl säga som Madicken i dethär fallet, som ju brukar ha bra svar på tal; Pilutta dig Lisabet, jag struntar väl blankt i din lilla hemlighet.

I was going to photograph and post the whole scrapbook I made somewhere between 1997-2000.
In context, it is quite large and transformative. I don't know how I could have missed the seriousness of it, but that's the way it is. I've always been a little bit like that, sitting in my world, messing around and distancing myself from the masses. Nice in a way but not so funny when you discover that you have been cia's secret telepathic child driven around by some robot or whatever it is exposed to quite elaborate experiments (svenskrymdkonst.blogg.se - Min tid som dagisbarn på CIA). Like my body and brain was a tool. Which in itself is true. But when they forget that I also have feelings and also could have died fera times over, then it is not so fucking funny. It arouses your anger and contempt and you get seriously.
I guess this is something for GW! If he wants to get even more  really rich, he can check these books and, with his complementary knowledge, he will get a sure answer to what happened to Palme and all that the hell people care about instead of trying to help those who have been nearly tortured to death by the security services themselves through life.
Or if it's the same thing. 
I have to say as Madicken in this case who usually has good answers to speeches; Pilutta you little lisabet, I guess I don't give a damn about your little secret.