Bittherheten över att sakna eget mikrobiologiskt lab

Ibland önskar jag att jag hade varit mikrobiolog.
Då hade jag roat mig kungligt med att testa allehanda saker i mitt labb. Få saker hade undsluppit analys och nogrann kartläggning. Inget hade slunkit iväg under min lupp osynat iallafall, så mycket kan jag säga rakt ut.
Jag hade analyserat mitt eget blod, jag hade snott åt mig lite vaccin och analyserat det och kanske upptäckt att de har hällt ner antipsykotika i den. Kanske hade jag analyserat stenar, kiss och fossil. Eller löven från de träd som eventuellt sveddes av UFO-fenomen i min trädgård.
Det hade jag gjort.
Och ni kan själv tänka er att jag är lite bitter över att jag inte är mikrobiolog med eget lab. Speciellt under alla dessa omständigheter.

Sometimes I wish I'd been a microbiologist.
Then I would have enjoyed trying all kinds of things in my lab. Few things had escaped analysis and careful mapping. Nothing had slipped away under my loupe out of sight anyway, so much I can say straight out.
I had analyzed my own blood, I had stolen some vaccine and analyzed it and maybe discovered that they had poured antipsychotics into it. Maybe I'd analyzed rocks, pee and fossils. Or the leaves of the trees that were possibly scorched by UFO phenomena in my garden. I would have.  And you can imagine myself being a little bitter that I'm not a microbiologist with my own lab.